Han förmår

10. jun, 2018

LerSolen gassar på - fast just nu är det lite molningare. Men det är fortfarande varmt. Jag har någon slags influensa, haft feber - hostat lite - men det värsta kom idag, jag har nyst ca 250 gånger...med nysattacker på 10-16 st, och  ca 15 gånger. Då har man inte mycket krafter kvar.
Fortfarande pyr det i nosen.....men det är lite bättre. 


I går hämtade jag "min" gamla fläkt hos min son - Man kan behöva det när det är så här varmt. Han skulle ut senare, och då passade "elaka" morsan på att ta en bild. Han är ju så fin, fast han tycker jag är jobbig när jag säger det. 

Annars händer det inte så mycket nuför tiden...

Hade gärna lagt in någon bild på någon NY målning...men tyvärr!

 

Däremot har jag hämtat en Målning som UBK i Växjö inte längre ville ha kvar. Det kändes lite pyrt. Men, men... jag gillar den iallafall, så man får väl vara glad att de inte slängde den. Man kan inte förvänta sig att alla ska gilla det man gör heller. 


 

 

28. maj, 2018

Jaha...så är det Morsdag :) Tog en bild, så jag vet att jag finns till...! Och jag fastnade, där ser man, jag syns alltså är jag. 

 

25. maj, 2018

Antagligen Helt Ute, men för mig känns den Underbar... :)

27. apr, 2018

Det var en gång en tid...

Man kan känna ibland att man saknar tider som varit. Eller minnas i allafall. Det känns som att man har levt många olika liv. Barndomen, då vår familj var hel. Och trygg. Och så självklar. Tiden innan pappa dog, då allt var som vanligt. Sen gick han bort helt oväntat och dramatiskt redan 1974. Jag var 12 år, min bror 13 och min syster 15 år. Då blev det en annan "familj" - En annan tid så att säga, men vi flyttade till Tryesö då och bodde i ett jättefin radhus på Skördevägen 36. Där trivdes vi och jag kan fortfarande känna att det var en bra tid. Även fast vi alla saknade pappa. Vi hade vår Vovve Bam-bam...han trivdes där han också :)

Nu, när jag bor själv och inte har ansvar för min son eller någon annan än mig själv, så kan jag tänkta att tiden då jag var ensamstående mamma Det var en bra tid. Då den första tiden i Märsta på Barldersgatan - lägenheten som jag köpte runt 1987 eller 88 tror jag... Simon föddes 90. Och där bodde vi till 97. Hans första år så bodde vi där. Jag tyckte om att bo där, men efter ett tag när han blev äldra så kändes det ensamt. En väninna jag hade där, (vi fick barn samtidigt) dog plötsligt, så det var så tråkigt. Men vi trivdes där i vår lägenhet, med lilla Wilma, vår katt. Jag ångrar att jag faktiskt flyttade...i nuläget alltså. WHY? Nä jag vet inte. Och allt var kanske inte så bra, utan många gånger ganska kämpigt, men..jag saknar ändå den tiden.  Ja jag saknar  den tiden då Simon var liten. Ja även när han blev tonåring och det var ju inte alltid enkelt. Då hade vi flyttat, först till Tyresö (igen för min del)  Sen flyttade vi till Småland. (undrar hur jag tänkte?) Men men...Vi trivdes väldigt bra i Hovmantorp med tiden...kanske inte i början för då var allt KAOS! Men När vi bodde på Grenvägen...hade en Nissan, men den funkade i allafall :) och Simon hade och har många vänner och mådde bra - jo jag saknar den tiden mycket. 


Nu känns det som att det är en ny tid, tiden då man börjar bli gammal. Förstadiet så att säga. Jag är sjukskriven och mår inte alltid så bra, så nu är det ju en tid som jag får ha för mig själv.

Och det kan ju i och för sig kännas som en bra tid. Och jag tror jag behöver den tiden - för att återhämta mig något. Vad som kommer att hända har jag inte någon aning om. Nu är nu och det räcker för mig. Framtiden vet vi inget om. 


Det fanns en Tid innan, min Ungdomstid eller som ung vuxen - när jag köpte min första lägenhet som 18 åring - i Tyresö...! Träffade P och vi gifte oss så småningom ...och det var också en bra tid. Men jag var så ung. Och det hände mycket. Jag förlorade ett barn som vi väntade. Det var ju en sorg. Sen ville han skilja sig. Ja, vad ska man säga. Det var både en bra tid och en konstig tid. Jag jobbade länge på Televerket. Så, ja man har typ haft många olika sorters liv. I dag är det visst en "funderingens" dag. Därav mitt tidstänkande. 

Mia